Hej på er! 

Om tre timmar ska jag börja bege mig över till Kastrup flygplats och snart sätta mig på ett flygplan mot Australien!

Kan ni tänka er! Jag har varit bestämd på att jag skulle resa dit redan för 1,5 år sedan! Nu är det verklighet och allt har löst sig.

Vill ni hänga med så läs denna bloggen istället under resan:

hannapavift 

Nu är det snart dax! Hejdå alla och ha den bästa hösten man kan ha!

v 

Att vara stark är inte att aldrig falla, att alltid veta, att alltid kunna  

Att vara stark är inte att alltid orka skratta, att hoppa högst eller vilja mest  

Att vara stark är inte att lyfta tyngst, att komma längst eller att alltid lyckas  

Att vara stark är att leva livet som det är  

Att acceptera dess kraft och ta del av den  

Att falla till botten, slå sig hårt - Och alltid komma igen 

Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast  

Att vara stark är att se ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå dit  

hej! 

ÅH - fett jävla ÅH. 

Anthonia är framme i Australien och här hemma sitter jag.

Jag har hela tiden sagt att min skada hade en mening.

"Någon försöker säga oss något" som Anthonia sa.

Och ja, jag börjar nog tro på detta.

Mitt söta lilla kusinbarn kom i förrgår, en av mina andra kusiner förlovade sig i förra veckan & jag har blivit mer lugn med allt inför avfärden.

Men, jag känner mig lite tom. Jag hade inte planerat att vara hemma denna veckan och allt har känts wierd. Jag kände att jag hade gjort allt.. jag hade haft min fest, jag hade sagt hejdå till mina vänner och jag var ganska redo. Denna veckan har jag bara legat hemma framför tvn - trött och utmattad. Jag har knaprat i mig 12 tabletter om dagen och inte träffat en endaste själ förutom min familj.

Jag har inte vågat göra något. Har inte vågat ta mig in till stan, har inte vågat röra på mig för mycket och inte vågat ta ut för mycket i förskott. Vem vet.. infektionen hade kunnat vända och komma tillbaka igen. 

Nu mår jag så grymt mycket bättre och längtar som en galning till tisdag! Då är det min tur att påbörja min 38 timmars långa resa. Men jag kan knappt bärga mig! Australien och Anthonia - here I come! 

Och ja - denna blogg kommer typ inte att användas under resan

följ mig istället på: 

hannapavift 

cya later alligators!

v 

hej hej! 

gud vad dålig jag har varit på att uppdatera här.

men just nu är jag bara tom. 

- veckorna innan min resa till Australien skulle bära av var jag varit så stressad, orolig och exhalterad! Man ska fixa allt, träffa alla sina vänner och sen vill man liksom bara åka iväg och starta äventyret! 

Jag hade allt detta fixat och jag kände mig redo, MEN. 

- Under min avskedsfest ramlar jag och skrapar knät. Bara ett vanlig skrubbsår tänkte jag, men två dagar innan jag skulle åka iväg började knät dunka och jag kunde knappt stödja på benet. Då åkte vi till akuten och läkaren fick lokalbedöva för att kolla så att ingen smuts hade kommit in i mitt knä. Jag hade fått två djupa sår som hade börjat vara. Lokalbedövningen tog inte helt och jag kände allt läkaren gjorde. När han pillade med pincetten i såren och när man stoppade ner ett platsrör i såret för att skölja rent.  

Jag fick utskrivet penicillin och smärtstillande, sen fick jag åka hem. 

Kvällen efter hade rodnaden spritt sig och jag hade 40 graders feber - dax för en ny vända på akuten. Då fick vi reda på att det inte var blodförgiftning och infektionen hade inte gått ut till mina leder i knät, utan det var en kraftig infektion.  

Så, sedan dess knaprar jag frya piller tre gånger om dagen. Känner mig som en liten junkie.  

Dessutom är jag grymt trött och ledsen för att jag var tvungen att flytta fram min avresa.  

Just nu skulle jag och min reskompis Anthonia vara nere i Sydney.  

Min resa är nu framflyttad till den 13 september.

Anthonia åker imorgonbitti och jag önskar henne all lycka med resan ner och första veckan!

Vi möts upp när jag kommer ner och det ska bli så jävla skoj!

Mitt i detta elände måste det finnas någon mening!

(nu vet ni varför jag varit ganska frånvarande den senaste tiden) 

v 

Sitter här med verk i hela kroppen.

Det positiva i detta är att anledningen heter fotboll.

Seriestart på söndag och jag får förhoppningsvis spela! Hade varit riktigt kul att hinna en match innan jag åker.

På tal om åker så är jag helt inne i alla planer nu. Det känns som att jag är på en helt annan planet eller nått.

Jag har fixat med så mycket saker - visum, försäkring, surfingläger, boende och greyhoundpass. Men, nu är alla tunga saker klara och jag kunde inte vara mer redo! Om 18 dagar smäller det mina vänner.

Idag har jag sprungit upp och ner till tvättstugan hela dagen! Kan ju inte komma hem med en gigantisk tvätthög på torsdag. Då flyttar jag nämligen tillbaka till lilla Dalby! Ska bli väldigt skönt, men det tar emot riktigt mycket.

Min sommar i Lund är slut och detta har varit den bäta sommaren på mycket länge.

ALLA sena kvällar/nätter ute med Carro, mys med Anna, rusningar i regnet med Lina, kvällarna på BOIS fotbollsplan, nationerna med Ted, middagarna med Malle, Skottland med Bettan och att jag lärt mig att trivas med att vara själv.

Det kommer kännas konstigt att flytta hem igen efter att ha bott ensam i några månader. Men jag längtar efter min mamma, pappa och syster.

Nej, nu kallar sängen.

hoppas att allt är bra med er <3

För tillfället har jag inga ord som kan ge gårdagen rättvisa. 

Jag har hoppat, skrikit, gråtit, sjungit och dansat. 

The Ark spelade på Sofiero och jag är fortfarande i exstas. 

Men det är med gråten i halsen då jag tänker på att detta förmodligen var sista gången jag såg The Ark live.  

Jag ser tillbaka på åren som gått sedan jag föll för The Arks musik och det har hänt mycket sedan dess. Jag har förändrats till den Hanna som jag drömde om att vara när jag var yngre. Att jag klarade det är till stor del deras förtjänst. De gav mig mitt soundtrack. Jag vågar nu. 

Jag kommer ihåg kvällen då jag hörde dras musik för första gången. Det var en kväll på Folk & Rock i Lund. Jag hade lite tveksamt följt med min kompis som var tokig i dem. Vi stod längst bak och det hela slutade med att jag stod och dansade loss på borden där bak. Den kvällen föll jag för The Ark och sedan dess har mitt hjärta alltid slagit några slag extra för dem alla. 

Men nu är det slut. Och det är så mycket som jag kommer att sakna. 

Jag kommer sakna deras galna kläder, deras underbara scennärvaro som får en att hoppa av glädje, deras hjälp när vägen är krokig, olas vackra ord som alltid ger en en extra dos självförtroende, deras underbara röster och deras snygga ansikten. 

Tillvaron kommer definitivt bli aningen tråkigare utan The Ark. 

Tack för att ni var er själva, tack för att ni visade att jag är bra precis som jag är och tack för att jag har fått vara en del av era 20 år. För mig kommer ni aldrig att dö.  

Nu är detta slut och ska jag vara helt ärlig så suger det, väldigt hårt faktiskt. 

v 

Okej, denna hettan i mitt rum är hemsk. Det har ääääntligen börjat luftas lite!

Men idag ska jag inte klaga alls! Om ca en timme ska jag bege mig ut till lilla Dalby och hämta min syster. Sen ska vi upp till Sofiero i Helsingborg för att se The Ark och Håkan!!! Ska bli så jävla kul! Måste nog packa ner solkräm och vattenflaska! Ingen solsting här inte.

Hoppas att ni får en underbar dag!

Hej på er. 

Ikväll blir det ett sent inlägg. Har precis tittat klart på en av mina favoritfilmer - Tristan & Isolde. Usch så bra! Kunde slutat liiiiite bättre dock.

Ikväll har jag provpackat min fede resväska för höstens äventyr! Jag älskar den. Det mesta får plats.. hahaha! Får nog tänka om lite med vad jag ska ha med mig. Om någon av er har lite tips så får ni mer än gärna berätta dem för mig. Min mardröm är att jag kommer till Australien och jag inte har tillräckligt med mig av vissa saker..

Som jag har slitit idag på jobbet! Har hållt på i två dagar med att fixa upp alla nya och gamla skolväskor inför den härliga skolstarten ;) Upp och ner för stegen, larma hit och larma dit, springa fram och tillbaka i butiken för att hämta de gamla väskorna.. ja såhär mycket har jag inte svettats på ett tag på jobbet haha. Men nöjd blev jag!

Ikväll har jag även fikat med Linafina! Vi har catchat up och planerat lite inför nästa helg. Då åker hon, jag och våra två lillasystrar över till Danmark för att mysa och gå på Tivoli :) Kommer bli en höjdardag!

Men det sjukaste av allt är att det är mindre än EN MÅNAD kvar tills jag reser iväg. Jag är riktigt taggad och ser fram emot detta som fan. Jag är stolt också faktiskt haha :) Jag ska resa med en tjej som jag aldrig har träffat tidigare och som bor i Stockholm. Jag är så himla glad att jag inte gav upp när det visade sig att den jag skulle resa med inte kunde längre. Nu har jag hittat Anthonia, eller rättare sagt.. Anthonia hittade mig. Vi har klickat och detta känns sjukt bra.

Over and out! 

Lina redo för vår campingsemester förra sommaren 

bästa bästa du!